publicerad: 2015
skoffa
1skoffa
[skåf`a]
substantiv
~n skoffor • ⟨prov.⟩ skovel, skyffel, skopa
Singular | |
---|---|
en skoffa | obestämd form |
en skoffas | obestämd form genitiv |
skoffan | bestämd form |
skoffans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skoffor | obestämd form |
skoffors | obestämd form genitiv |
skofforna | bestämd form |
skoffornas | bestämd form genitiv |
2skoffa
[skåf`a]
verb
~de ~t • ⟨prov.⟩ skovla, skyffla
Finita former | |
---|---|
skoffar | presens aktiv |
skoffas | presens passiv |
skoffade | preteritum aktiv |
skoffades | preteritum passiv |
skoffa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skoffa | infinitiv aktiv |
att skoffas | infinitiv passiv |
har/hade skoffat | supinum aktiv |
har/hade skoffats | supinum passiv |
Presens particip | |
skoffande | |
Perfekt particip | |
en skoffad + substantiv | |
ett skoffat + substantiv | |
den/det/de skoffade + substantiv |