publicerad: 2015
skrotning
skrot·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till skrota 1
Singular | |
---|---|
en skrotning | obestämd form |
en skrotnings | obestämd form genitiv |
skrotningen | bestämd form |
skrotningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skrotningar | obestämd form |
skrotningars | obestämd form genitiv |
skrotningarna | bestämd form |
skrotningarnas | bestämd form genitiv |