publicerad: 2015
skugga
1skugga
substantiv
~n skuggor • område dit solen inte når; i sammansättn. ofta parallell men osynlig – I sammansättn. skugg-.
Singular | |
---|---|
en skugga | obestämd form |
en skuggas | obestämd form genitiv |
skuggan | bestämd form |
skuggans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skuggor | obestämd form |
skuggors | obestämd form genitiv |
skuggorna | bestämd form |
skuggornas | bestämd form genitiv |
2skugga
verb
~de ~t • omärkligt följa efter: han blev skuggad av två detektiver
Finita former | |
---|---|
skuggar | presens aktiv |
skuggas | presens passiv |
skuggade | preteritum aktiv |
skuggades | preteritum passiv |
skugga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skugga | infinitiv aktiv |
att skuggas | infinitiv passiv |
har/hade skuggat | supinum aktiv |
har/hade skuggats | supinum passiv |
Presens particip | |
skuggande | |
Perfekt particip | |
en skuggad + substantiv | |
ett skuggat + substantiv | |
den/det/de skuggade + substantiv |