publicerad: 2015
skuffning
skuff·ning
substantiv
~en ~ar skuffa
Singular | |
---|---|
en skuffning | obestämd form |
en skuffnings | obestämd form genitiv |
skuffningen | bestämd form |
skuffningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skuffningar | obestämd form |
skuffningars | obestämd form genitiv |
skuffningarna | bestämd form |
skuffningarnas | bestämd form genitiv |