publicerad: 2015
skvalta
1skvalta
substantiv
~n skvaltor • ⟨åld.⟩ skvaltkvarn
Singular | |
---|---|
en skvalta | obestämd form |
en skvaltas | obestämd form genitiv |
skvaltan | bestämd form |
skvaltans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skvaltor | obestämd form |
skvaltors | obestämd form genitiv |
skvaltorna | bestämd form |
skvaltornas | bestämd form genitiv |
2skvalta
verb
~de ~t • rinna plaskande el. sorlande
Finita former | |
---|---|
skvaltar | presens aktiv |
skvaltade | preteritum aktiv |
skvalta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skvalta | infinitiv aktiv |
har/hade skvaltat | supinum aktiv |
Presens particip | |
skvaltande |