publicerad: 2015
slingra
slingra
verb
~de ~t • ormen slingrade i väg – I sammansättn. slinger-.
Finita former | |
---|---|
slingrar | presens aktiv |
slingras | presens passiv |
slingrade | preteritum aktiv |
slingrades | preteritum passiv |
slingra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att slingra | infinitiv aktiv |
att slingras | infinitiv passiv |
har/hade slingrat | supinum aktiv |
har/hade slingrats | supinum passiv |
Presens particip | |
slingrande | |
Perfekt particip | |
en slingrad + substantiv | |
ett slingrat + substantiv | |
den/det/de slingrade + substantiv |
slingra sig
• slingra; äv. bildl.: den misstänkte slingrade sig vid förhöretOrdform(er) slingra sig