publicerad: 2015
slita
slita
verb
slet, slitit, sliten slitet slitna, pres. sliter 1 arbeta hårt: slita ont2 häftigt rycka sönder3 nöta4 avgöra: slita en tvist – De flesta sammansättn. med slit- hör till slita 3.
Finita former | |
---|---|
sliter | presens aktiv |
slits (slites) | presens passiv |
slet | preteritum aktiv |
slets | preteritum passiv |
slit | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att slita | infinitiv aktiv |
att slitas | infinitiv passiv |
har/hade slitit | supinum aktiv |
har/hade slitits | supinum passiv |
Presens particip | |
slitande | |
Perfekt particip | |
en sliten + substantiv | |
ett slitet + substantiv | |
den/det/de slitna + substantiv |
slita sig
• lyckas frigöra sigOrdform(er) slita sig
slita ut
• nöta ngt så att det förstörs
slita ut sig
• arbeta så att man blir utbrändInfinita former att slita ut sig infinitiv aktiv