publicerad: 2015
slukare
sluk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. slukarna 1sluka
Singular | |
---|---|
en slukare | obestämd form |
en slukares | obestämd form genitiv |
slukaren | bestämd form |
slukarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slukare | obestämd form |
slukares | obestämd form genitiv |
slukarna | bestämd form |
slukarnas | bestämd form genitiv |