publicerad: 2015
sluka
1sluka
verb
slukade hellre än slök, slukat • snabbt äta upp och svälja; äv. bildl.: sluka deckare
Finita former | |
---|---|
slukar | presens aktiv |
slukas | presens passiv |
slukade (slök) | preteritum aktiv |
slukades (slöks) | preteritum passiv |
sluka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sluka | infinitiv aktiv |
att slukas | infinitiv passiv |
har/hade slukat | supinum aktiv |
har/hade slukats | supinum passiv |
Presens particip | |
slukande | |
Perfekt particip | |
en slukad + substantiv | |
ett slukat + substantiv | |
den/det/de slukade + substantiv |
2sluka
substantiv
~n slukor • hål där vatten rinner ner under jordytan
Singular | |
---|---|
en sluka | obestämd form |
en slukas | obestämd form genitiv |
slukan | bestämd form |
slukans | bestämd form genitiv |
Plural | |
slukor | obestämd form |
slukors | obestämd form genitiv |
slukorna | bestämd form |
slukornas | bestämd form genitiv |