SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
slut
1slut substantiv ~et; pl. ~ filmen hade ett lyckligt slut; ​vid slutet av gatan; ​till slut till sist​ – Nästan alla sammansättn. med slut- hör till 1slut.
Singular
ett slutobestämd form
ett slutsobestämd form genitiv
slutetbestämd form
slutetsbestämd form genitiv
Plural
slutobestämd form
slutsobestämd form genitiv
slutenbestämd form
slutensbestämd form genitiv
2slut oböjligt adjektiv till ända, förbi: ​maten är slut; ​det är slut mellan ossut­mattad: ​hon var helt slut efter loppet
Ordform(er)
är slut
3slut substantiv ~en ~ar tvärjärn i mur­ankare
Singular
en slutobestämd form
en slutsobestämd form genitiv
slutenbestämd form
slutensbestämd form genitiv
Plural
slutarobestämd form
slutarsobestämd form genitiv
slutarnabestämd form
slutarnasbestämd form genitiv