publicerad: 2015
slutställning
slut|ställ·ning
substantiv
~en ~ar • i tävling; till ställning 2
Singular | |
---|---|
en slutställning | obestämd form |
en slutställnings | obestämd form genitiv |
slutställningen | bestämd form |
slutställningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slutställningar | obestämd form |
slutställningars | obestämd form genitiv |
slutställningarna | bestämd form |
slutställningarnas | bestämd form genitiv |