publicerad: 2015
slutuppgörelse
slut|upp·gör·else
substantiv
~n ~r • till uppgörelse 1,2 1slut
Singular | |
---|---|
en slutuppgörelse | obestämd form |
en slutuppgörelses | obestämd form genitiv |
slutuppgörelsen | bestämd form |
slutuppgörelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slutuppgörelser | obestämd form |
slutuppgörelsers | obestämd form genitiv |
slutuppgörelserna | bestämd form |
slutuppgörelsernas | bestämd form genitiv |