publicerad: 2015
smickrare
smickr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. smickrarna smickra
Singular | |
---|---|
en smickrare | obestämd form |
en smickrares | obestämd form genitiv |
smickraren | bestämd form |
smickrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
smickrare | obestämd form |
smickrares | obestämd form genitiv |
smickrarna | bestämd form |
smickrarnas | bestämd form genitiv |