publicerad: 2015
snäckgång
snäck|gång
substantiv
~en ~ar • t.ex. i öra; till 1gång 2
Singular | |
---|---|
en snäckgång | obestämd form |
en snäckgångs | obestämd form genitiv |
snäckgången | bestämd form |
snäckgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snäckgångar | obestämd form |
snäckgångars | obestämd form genitiv |
snäckgångarna | bestämd form |
snäckgångarnas | bestämd form genitiv |