publicerad: 2015
snappa
snappa
verb
~de ~t • nappa åt sig
Finita former | |
---|---|
snappar | presens aktiv |
snappas | presens passiv |
snappade | preteritum aktiv |
snappades | preteritum passiv |
snappa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att snappa | infinitiv aktiv |
att snappas | infinitiv passiv |
har/hade snappat | supinum aktiv |
har/hade snappats | supinum passiv |
Presens particip | |
snappande |
snappa upp
• råka uppfatta, råka få veta: han snappade upp el. uppsnappade delar av deras samtal