publicerad: 2015
snarkning
snark·ning
substantiv
~en ~ar snarka
Singular | |
---|---|
en snarkning | obestämd form |
en snarknings | obestämd form genitiv |
snarkningen | bestämd form |
snarkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snarkningar | obestämd form |
snarkningars | obestämd form genitiv |
snarkningarna | bestämd form |
snarkningarnas | bestämd form genitiv |