publicerad: 2015
snarkare
snark·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. snarkarna snarka
| Singular | |
|---|---|
| en snarkare | obestämd form |
| en snarkares | obestämd form genitiv |
| snarkaren | bestämd form |
| snarkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snarkare | obestämd form |
| snarkares | obestämd form genitiv |
| snarkarna | bestämd form |
| snarkarnas | bestämd form genitiv |


