publicerad: 2015
snirkel
snirkel
substantiv
~n snirklar • snäckvindling; utsirning, slinga
Singular | |
---|---|
en snirkel | obestämd form |
en snirkels | obestämd form genitiv |
snirkeln | bestämd form |
snirkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
snirklar | obestämd form |
snirklars | obestämd form genitiv |
snirklarna | bestämd form |
snirklarnas | bestämd form genitiv |