publicerad: 2015
snurrighet
snurr·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ snurrig
Singular | |
---|---|
en snurrighet | obestämd form |
en snurrighets | obestämd form genitiv |
snurrigheten | bestämd form |
snurrighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snurrigheter | obestämd form |
snurrigheters | obestämd form genitiv |
snurrigheterna | bestämd form |
snurrigheternas | bestämd form genitiv |