publicerad: 2015
solfatar
solf·at·ar
[‑a´r]
substantiv
~en ~er • spricka el. hål i marken där det strömmar ut het vattenånga
Singular | |
---|---|
en solfatar | obestämd form |
en solfatars | obestämd form genitiv |
solfataren | bestämd form |
solfatarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
solfatarer | obestämd form |
solfatarers | obestämd form genitiv |
solfatarerna | bestämd form |
solfatarernas | bestämd form genitiv |