publicerad: 2015
solitär
1sol·it·är
[‑ä´r]
adjektiv
~t ~a • som lever el. förekommer ensam
Positiv | |
---|---|
en solitär + substantiv | |
ett solitärt + substantiv | |
den/det/de solitära + substantiv |
2sol·it·är
[‑ä´r]
substantiv
~en ~er 1 ensamt infattad el. ovanligt stor ädelsten2 ensamlevande djur el. växt
Singular | |
---|---|
en solitär | obestämd form |
en solitärs | obestämd form genitiv |
solitären | bestämd form |
solitärens | bestämd form genitiv |
Plural | |
solitärer | obestämd form |
solitärers | obestämd form genitiv |
solitärerna | bestämd form |
solitärernas | bestämd form genitiv |