publicerad: 2015
sotarmurre
sot·ar|murre
substantiv
~n ‑murrar • ⟨vard., ngt åld.⟩ sotare
Singular | |
---|---|
en sotarmurre | obestämd form |
en sotarmurres | obestämd form genitiv |
sotarmurren | bestämd form |
sotarmurrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sotarmurrar | obestämd form |
sotarmurrars | obestämd form genitiv |
sotarmurrarna | bestämd form |
sotarmurrarnas | bestämd form genitiv |