publicerad: 2015
spetsighet
spets·ig·het
substantiv
~en ~er • till spetsig 1,2
Singular | |
---|---|
en spetsighet | obestämd form |
en spetsighets | obestämd form genitiv |
spetsigheten | bestämd form |
spetsighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spetsigheter | obestämd form |
spetsigheters | obestämd form genitiv |
spetsigheterna | bestämd form |
spetsigheternas | bestämd form genitiv |