publicerad: 2015
sprätta
1sprätta
verb
sprätte, sprätt, pres. sprätter 1 krafsa, riva; skvätta2 vara sprättig
Finita former | |
---|---|
sprätter | presens aktiv |
sprätte | preteritum aktiv |
sprätt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sprätta | infinitiv aktiv |
har/hade sprätt | supinum aktiv |
Presens particip | |
sprättande |
2sprätta
verb
~de ~t • ta upp i sömmen; skära upp, öppna
Finita former | |
---|---|
sprättar | presens aktiv |
sprättas | presens passiv |
sprättade | preteritum aktiv |
sprättades | preteritum passiv |
sprätta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sprätta | infinitiv aktiv |
att sprättas | infinitiv passiv |
har/hade sprättat | supinum aktiv |
har/hade sprättats | supinum passiv |
Presens particip | |
sprättande | |
Perfekt particip | |
en sprättad + substantiv | |
ett sprättat + substantiv | |
den/det/de sprättade + substantiv |
sprätta upp
• skära upp, öppna: sprätta upp en bokInfinita former att sprätta upp infinitiv aktiv Presens particip uppsprättande Perfekt particip en uppsprättad + substantiv ett uppsprättat + substantiv den/det/de uppsprättade + substantiv