publicerad: 2015
spurtare
spurt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. spurtarna spurta
Singular | |
---|---|
en spurtare | obestämd form |
en spurtares | obestämd form genitiv |
spurtaren | bestämd form |
spurtarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spurtare | obestämd form |
spurtares | obestämd form genitiv |
spurtarna | bestämd form |
spurtarnas | bestämd form genitiv |