publicerad: 2015
stapel
stapel
substantiv
~n staplar 1 hög trave el. anordning; äv. om liknande bild el. figur i diagram2 stapelbädd – De flesta sammansättn. med stapel- hör till stapel 1.
Singular | |
---|---|
en stapel | obestämd form |
en stapels | obestämd form genitiv |
stapeln | bestämd form |
stapelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
staplar | obestämd form |
staplars | obestämd form genitiv |
staplarna | bestämd form |
staplarnas | bestämd form genitiv |