publicerad: 2015
stegel
stegel
substantiv
steglet; pl. ~, best. pl. steglen • i äldre tid: påle med hjul där man fäste avrättade personers kroppar
Singular | |
---|---|
ett stegel | obestämd form |
ett stegels | obestämd form genitiv |
steglet | bestämd form |
steglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stegel | obestämd form |
stegels | obestämd form genitiv |
steglen | bestämd form |
steglens | bestämd form genitiv |