publicerad: 2015
stillasittare
stilla|sitt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sittarna stilla sitta
Singular | |
---|---|
en stillasittare | obestämd form |
en stillasittares | obestämd form genitiv |
stillasittaren | bestämd form |
stillasittarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stillasittare | obestämd form |
stillasittares | obestämd form genitiv |
stillasittarna | bestämd form |
stillasittarnas | bestämd form genitiv |