publicerad: 2015
storhet
stor·het
substantiv
~en ~er 1 det att vara stor; ngt stort2 en matematisk storhet; en fysikalisk storhet
Singular | |
---|---|
en storhet | obestämd form |
en storhets | obestämd form genitiv |
storheten | bestämd form |
storhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
storheter | obestämd form |
storheters | obestämd form genitiv |
storheterna | bestämd form |
storheternas | bestämd form genitiv |