publicerad: 2015
stramare
stram·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stramarna • ⟨vard.⟩ hårt slagen boll
| Singular | |
|---|---|
| en stramare | obestämd form |
| en stramares | obestämd form genitiv |
| stramaren | bestämd form |
| stramarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stramare | obestämd form |
| stramares | obestämd form genitiv |
| stramarna | bestämd form |
| stramarnas | bestämd form genitiv |


