publicerad: 2015
stridulera
stridul·era
verb
~de ~t • om vissa djur, t.ex. gräshoppor: åstadkomma ljud genom gnidning; jfr stridulation
Finita former | |
---|---|
stridulerar | presens aktiv |
striduleras | presens passiv |
stridulerade | preteritum aktiv |
stridulerades | preteritum passiv |
stridulera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stridulera | infinitiv aktiv |
att striduleras | infinitiv passiv |
har/hade stridulerat | supinum aktiv |
har/hade stridulerats | supinum passiv |
Presens particip | |
stridulerande |