publicerad: 2015
strigel
strigel
substantiv
~n striglar • läderrem el. apparat för vässning av rakkniv el. rakblad
Singular | |
---|---|
en strigel | obestämd form |
en strigels | obestämd form genitiv |
strigeln | bestämd form |
strigelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
striglar | obestämd form |
striglars | obestämd form genitiv |
striglarna | bestämd form |
striglarnas | bestämd form genitiv |