publicerad: 2015
stripa
1stripa
substantiv
~n stripor • mest i pl.; rak hårtest
Singular | |
---|---|
en stripa | obestämd form |
en stripas | obestämd form genitiv |
stripan | bestämd form |
stripans | bestämd form genitiv |
Plural | |
stripor | obestämd form |
stripors | obestämd form genitiv |
striporna | bestämd form |
stripornas | bestämd form genitiv |
2stripa
verb
~de ~t • riva el. repa av; ta bort huvudnerv i tobaksblad
Finita former | |
---|---|
stripar | presens aktiv |
stripas | presens passiv |
stripade | preteritum aktiv |
stripades | preteritum passiv |
stripa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stripa | infinitiv aktiv |
att stripas | infinitiv passiv |
har/hade stripat | supinum aktiv |
har/hade stripats | supinum passiv |
Presens particip | |
stripande | |
Perfekt particip | |
en stripad + substantiv | |
ett stripat + substantiv | |
den/det/de stripade + substantiv |