publicerad: 2015
strunta
strunta
verb
~de ~t, imper. ibl. strunt • strunta i (ngn el. ngt) inte bry sig ett dugg om
Finita former | |
---|---|
struntar | presens aktiv |
struntas | presens passiv |
struntade | preteritum aktiv |
struntades | preteritum passiv |
strunta (strunt) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att strunta | infinitiv aktiv |
att struntas | infinitiv passiv |
har/hade struntat | supinum aktiv |
har/hade struntats | supinum passiv |
Presens particip | |
struntande |