publicerad: 2015
strutta
strutta
verb
~de ~t • röra sig knyckigt, stulta
Finita former | |
---|---|
struttar | presens aktiv |
struttas | presens passiv |
struttade | preteritum aktiv |
struttades | preteritum passiv |
strutta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att strutta | infinitiv aktiv |
att struttas | infinitiv passiv |
har/hade struttat | supinum aktiv |
har/hade struttats | supinum passiv |
Presens particip | |
struttande |