publicerad: 2015
stubin
stub·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • tändtråd för sprängladdning; på stubinen ⟨vard.⟩ genast, ögonblickligen; ha kort stubin ⟨vard.⟩ ha lätt för att brusa upp
Singular | |
---|---|
en stubin | obestämd form |
en stubins | obestämd form genitiv |
stubinen | bestämd form |
stubinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stubiner | obestämd form |
stubiners | obestämd form genitiv |
stubinerna | bestämd form |
stubinernas | bestämd form genitiv |