publicerad: 2015
stugknut
stug|knut
substantiv
~en ~ar • till knut 2 stuga
Singular | |
---|---|
en stugknut | obestämd form |
en stugknuts | obestämd form genitiv |
stugknuten | bestämd form |
stugknutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stugknutar | obestämd form |
stugknutars | obestämd form genitiv |
stugknutarna | bestämd form |
stugknutarnas | bestämd form genitiv |