publicerad: 2015
stupa
1stupa
verb
~de ibl. stöp, ~t 1 ofta med formen stöp; snava och falla omkull2 nästan aldrig med formen stöp; dö i strid3 nästan aldrig med formen stöp; sänka sig brant
Finita former | |
---|---|
stupar | presens aktiv |
stupade (stöp) | preteritum aktiv |
stupa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stupa | infinitiv aktiv |
har/hade stupat | supinum aktiv |
Presens particip | |
stupande | |
Perfekt particip | |
en stupad + substantiv | |
ett stupat + substantiv | |
den/det/de stupade + substantiv |
2stupa
substantiv
~n stupor • brant bergvägg
Singular | |
---|---|
en stupa | obestämd form |
en stupas | obestämd form genitiv |
stupan | bestämd form |
stupans | bestämd form genitiv |
Plural | |
stupor | obestämd form |
stupors | obestämd form genitiv |
stuporna | bestämd form |
stupornas | bestämd form genitiv |