publicerad: 2015
stuvare
stuv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stuvarna • till stuva 1
Singular | |
---|---|
en stuvare | obestämd form |
en stuvares | obestämd form genitiv |
stuvaren | bestämd form |
stuvarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stuvare | obestämd form |
stuvares | obestämd form genitiv |
stuvarna | bestämd form |
stuvarnas | bestämd form genitiv |