publicerad: 2015
subaltern
sub·alt·ern
[‑ä´rn]
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ officer av lägre grad
Singular | |
---|---|
en subaltern | obestämd form |
en subalterns | obestämd form genitiv |
subalternen | bestämd form |
subalternens | bestämd form genitiv |
Plural | |
subalterner | obestämd form |
subalterners | obestämd form genitiv |
subalternerna | bestämd form |
subalternernas | bestämd form genitiv |