publicerad: 2015
supermakt
super|makt
substantiv
~en ~er • militärt överlägsen stormakt; till makt 2
Singular | |
---|---|
en supermakt | obestämd form |
en supermakts | obestämd form genitiv |
supermakten | bestämd form |
supermaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
supermakter | obestämd form |
supermakters | obestämd form genitiv |
supermakterna | bestämd form |
supermakternas | bestämd form genitiv |