publicerad: 2015
svida
1svida
verb
sved, svidit, pres. svider • kännas med brännande smärta; bildl. vara kännbar: att inte komma med i A-laget – det sved (i skinnet)
Finita former | |
---|---|
svider | presens aktiv |
sved | preteritum aktiv |
svid | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svida | infinitiv aktiv |
har/hade svidit | supinum aktiv |
Presens particip | |
svidande |
2svida
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ klä
Finita former | |
---|---|
svidar | presens aktiv |
svidas | presens passiv |
svidade | preteritum aktiv |
svidades | preteritum passiv |
svida | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svida | infinitiv aktiv |
att svidas | infinitiv passiv |
har/hade svidat | supinum aktiv |
har/hade svidats | supinum passiv |
Presens particip | |
svidande | |
Perfekt particip | |
en svidad + substantiv | |
ett svidat + substantiv | |
den/det/de svidade + substantiv |
svida om
• ⟨vard.⟩ klä om sigInfinita former att svida om infinitiv aktiv Presens particip omsvidande Perfekt particip en omsvidad + substantiv ett omsvidat + substantiv den/det/de omsvidade + substantiv
svida sig
• ⟨vard.⟩ klä sig elegantOrdform(er) svida sig