publicerad: 2015
svirare
svir·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. svirarna svira
Singular | |
---|---|
en svirare | obestämd form |
en svirares | obestämd form genitiv |
sviraren | bestämd form |
svirarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svirare | obestämd form |
svirares | obestämd form genitiv |
svirarna | bestämd form |
svirarnas | bestämd form genitiv |