publicerad: 2015
tiebreak
tie|break
[taj´brejk]
substantiv
~et; pl. ~ • avgörande längre tennisgame vid ställningen 6–6 i ett set
Singular | |
---|---|
ett tiebreak | obestämd form |
ett tiebreaks | obestämd form genitiv |
tiebreaket | bestämd form |
tiebreakets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tiebreak | obestämd form |
tiebreaks | obestämd form genitiv |
tiebreaken | bestämd form |
tiebreakens | bestämd form genitiv |