publicerad: 2015
tir
tir
substantiv
~en ~ar • spiralgående ränna mellan parter i tågvirke
Singular | |
---|---|
en tir | obestämd form |
en tirs | obestämd form genitiv |
tiren | bestämd form |
tirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tirar | obestämd form |
tirars | obestämd form genitiv |
tirarna | bestämd form |
tirarnas | bestämd form genitiv |