publicerad: 2015
tirad
tir·ad
[‑a´d]
substantiv
~en ~er • ramsa, ordsvall
Singular | |
---|---|
en tirad | obestämd form |
en tirads | obestämd form genitiv |
tiraden | bestämd form |
tiradens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tirader | obestämd form |
tiraders | obestämd form genitiv |
tiraderna | bestämd form |
tiradernas | bestämd form genitiv |