publicerad: 2015
tjomme
tjomme
substantiv
~n tjommar • ⟨vard.⟩ pojke, man
Singular | |
---|---|
en tjomme | obestämd form |
en tjommes | obestämd form genitiv |
tjommen | bestämd form |
tjommens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjommar | obestämd form |
tjommars | obestämd form genitiv |
tjommarna | bestämd form |
tjommarnas | bestämd form genitiv |