publicerad: 2015
toppåkare
topp|åk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑åkarna 1topp 1 åkare 1
| Singular | |
|---|---|
| en toppåkare | obestämd form |
| en toppåkares | obestämd form genitiv |
| toppåkaren | bestämd form |
| toppåkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| toppåkare | obestämd form |
| toppåkares | obestämd form genitiv |
| toppåkarna | bestämd form |
| toppåkarnas | bestämd form genitiv |


