publicerad: 2015
tosighet
tos·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ tosig
Singular | |
---|---|
en tosighet | obestämd form |
en tosighets | obestämd form genitiv |
tosigheten | bestämd form |
tosighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tosigheter | obestämd form |
tosigheters | obestämd form genitiv |
tosigheterna | bestämd form |
tosigheternas | bestämd form genitiv |