publicerad: 2015
trasighet
tras·ig·het
substantiv
~en ~er trasig
Singular | |
---|---|
en trasighet | obestämd form |
en trasighets | obestämd form genitiv |
trasigheten | bestämd form |
trasighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trasigheter | obestämd form |
trasigheters | obestämd form genitiv |
trasigheterna | bestämd form |
trasigheternas | bestämd form genitiv |